Auschwitz

Står inför en omöjlig uppgift - att försöka sätta ord på det obeskrivbara. Ord känns futtiga när man varit i Auschwitz, som att det inte finns några som riktigt räcker till för att beskriva denna känsla. Man måste försöka, och fortsätta försöka så händer det kanske inte igen.

Luften sugs ur lungorna när man går längs järnvägsrälsen i Birkenau. För inte så många år sedan gick män, kvinnor och barn som inte ansågs livsdugliga längs denna räls mot sin död. I slutet av rälsen väntade en dusch med gas och ett ständigt brinnande krematorium. Det måste vara varje lärares, och för den delen, människas viktigaste roll. Att poängtera att alla är livsdugliga, oavsett ras, religion, hudfärg, åsikt och sexuell läggning.